The Soul would have no Rainbow,
If the Eyes had no Tears.

tisdag 26 oktober 2010

Amos Lee - Amos Lee - All My Friends

Låten som var soundtrack i inlägget nedan. Here it is, by request.


All my friends
They all live in pain
Longing for the warmth of childhood to bring them home again
All my friends
They got broken hearts
And if the world's a stage we're searching for our parts

We'll face the winds that break the strongest of trees
Beckon for the sweet soft summer breeze

All my friends
They got broken wings
Never will you hear them asking why the caged bird sings
All my friends
They know how to live
Oh, so much sorrow and so much love to give

We'll face the winds that break the strongest of trees
Beckon for the sweet soft summer breeze


Now we all know that the storm is coming
Every body wants to know which way to go
I see the crowds a running
The wind's gonna blow

All my friends are dear to me
Oh when the storm comes they're as close as family
All my friends are the ones I choose
Oh, if I hear them knockin'
You know I can't refuse

We'll face the winds that break the strongest of trees
Beckon for the sweet soft summer breeze

All my friends 

Missuppfattad....

SOUNDTRACK: Amos Lee - All my friends


Är så förbannat jävla trött på att uppfattas/missuppfattas som tråkig och sur, bara för att jag inte orkar haka på smilandet och falskspelet längre... (iallafall är det så det känns som jag uppfattas)

Varit en period nu när jag i vissa sammanhang, känner att jag borde förställa mig, så som jag är rätt bra på att göra, för att det skulle passa så mycket bättre in. Men kännt att jag inte pallar att spela med.
Lite nytt för mig, för jag brukar ha så lätt att ta fram rätt sida för rätt tillfälle.
Men så har jag kanske gått omkring och harvat på samma ställe väl länge nu.

Ibland jag känner att inte många riktigt ser mig så som jag egentligen är.
För egentligen är jag en rätt munter och trevlig individ att umgås med.
Med dem jag umgås med, som jag vet förstår mig, som jag vet tycker om mig precis som jag är,
där jag kan känna mig trygg att säga vad jag tänker, där är jag en jävligt rolig människa-
IF I DO SAY SO MYSELF.
Jag orkar liksom inte riktigt låtsas längre, ser inte att jag själv får ut något av det.

Vissa stunder undrar jag vart fan jag hamnat i livet, när jag går omkring och
undrar varför det känns som ingen förstår sig på mig.
Vet ju att perioder i mitt liv inte varit speciellt upplyftande, och att den processen
säkerligen förändrat mig som människa. Men jag försöker alltid förklara mitt tänk.
Vissa förstår mig utan ord, andra... not so much...

Önskar ibland att man kunde bunta ihop alla fina människor runt omkring mig,
köpa en gigantiskt ranch där vi alla kan leva tillsammans i utopi.
Skita i resten. Utopi var det ja... men tanken är fin!

Älskar er alla
som skrattar åt mina roliga skämt
men inte skrattar åt mina dåliga
som förstår min ironi
som förstår mitt allvar
som ser om jag har en dålig dag
som hakar på när jag är tokglad
som inte kör med plastiga fasader
som pratar med mig hjärta till hjärta
som pushar mig till att bli en bättre människa
som förlåter mig min brister

Er känner jag mig hemma hos, er vill jag aldrig mista.
Ni har all rätt att kräva samma sak tillbaka, alltid.
Och jag ska ge mitt bästa varje gång.

DAGENS MINUS: Ont i ryggen efter att städat ur förrådet
DAGENS PLUS: Den där känslan av djup förståelse som kan uppstå mellan människor

måndag 18 oktober 2010

Most beautiful song I've hard for a while




When you feel you're alone
Cut off from this cruel world
Your instincts telling you to run
Listen to your heart
Those angel voices
They'll sing to you / they'll be your guide back home
When life leaves us blind
Love keeps us kind
It keeps us kind
When you've suffered enough
And your spirit is breaking
You're growing desperate from the fight
Remember you're loved and you always will be
This melody will bring you right back home
When life leaves us blind
Love keeps us kind
When life leaves us blind
Love keeps us kind
It keeps us kind

PMS:ar järnet!!!

SOUNDTRACK - Im only happy when it rains - Garbage

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!

Hej PMS! Det var inte igår, kom in för all del... Nej vänta du måste ta av dig skorna... nej nej nej vad fan gör du -slå inte söder hela min hall, nej nej GÅ HÄRIFRÅN!
Känner mig helt jävla våldtagen av hormoner. Olaga intrång.

Jag PMS:ar inte ofta. Och jag blir sällan argsint -snarare gråtmild. Typ Jätte. 
"Åhå titta på den lilla apan i Gainomax reklamen, han ser så ensam ut...buuuhuuuhuu"
Men idag, särskilt under eftermiddagen har PMS gjort sig påmind, sicken åktur...
Upp Ner Upp Ner...

Aldrig känner jag mig så övergiven och ensam och missförstådd och felplacerad
som när kroppen fått sig en riktig hormon coctail... 
Det är riktigt löjligt hur självömkande jag blir. Jag vet det.
"Om jag drog till Australien utan att säga nått nu, så skulle ingen endaste sakna mig ändå....
buhuuhuuhuu.... "
och efter någon minuts eftertanke;
"Jag har fan inte ens råååd att dra till Australien.... BUUUHUUUUUUUUHUUUUUUH"


Men det som stör mig nu är att i sådana lägen blir det också svårt att
veta om det bara är jag som PMS-överreagerar eller om jag faktiskt just har blivit trampad på.
Mitt logiska sinne säger mig, att antagligen är det jag som över reagerar.
Att de där andra 58 möjliga förklaringarna, som inte innefattar att jag är hatad av alla,
kanske trots allt är troligare förklaringar.
Hoppas jag ju i vart fall.


Men jag tänker också att det hade varit så skönt att få bli förbannad,
att få skrika och säga ifrån och kasta saker omkring mig.
Att få agera helt irrationellt och bete mig som ett uppmärksamhets törstande barn.
Att hoppa på orättvisorna och inte tillåta dem.
Oavsett om det är PMS eller verklighet.


Jag gör aldrig så, jag säger aldrig till om jag blir sårad.
"Oh så omoget, tänker jag, Oh så obehärskat, nej nej det är inte min stil det..."
Kanske en typisk brudgrej. För typ alla killar jag känner säger ifrån i 89% av fallen. (obs. påhittad matematik)
Inte så många tjejer...vi snackar skit istället.


Ja ni hör ju, det bara snurrar i skallen. Jag lägger nog ner tankeverksamheten för ikväll nu.
Slänger på en lipfilm och öppnar ventilerna på det hållet.


Inför ett nygammalt grepp i bloggen; Soundtrack
och ett helt nytt inslag; Dagens plus och minus


Men ikväll när jag lägger mig ska jag fokusera på allt det fina, 
och när jag avslutar dagen hemma hos T&P&E brukar det inte vara så svårt <3


Önskar det var helt ok att bete sig såhär ibland.

DAGENS MINUS: se ovan,,, 
DAGENS PLUS: att veta att det finns människor där ute som uteslutande alltid säger precis det de menar. underlättar vid pms.

måndag 11 oktober 2010

What I Love About You (The Vagina Song) av Get Set Go

What I Love About You (The Vagina Song) av Get Set Go

Snusk söt serenad? ^^

Im having a bad day



Älskar låtar som ryker av ironi, som när man sjunger en sådan här text med Mike's lena röst.
En perfekt låt att spela en dålig dag för att ta udden av den.

tisdag 14 september 2010

Marilyn Monroe once said...

"I'm selfish, impatient and a little insecure. I make mistakes, I am out of control and at times hard to handle. But if you can't handle me at my worst, then you sure as hell don't deserve me at my best."

torsdag 26 augusti 2010

Provar att blogga igen

Det var ett tag sen sist. Men jag har tänkt på dig bloggen! Mycket och länge. Idag fick jag en possitiv spark i baken från ett tja... Ganska oväntat håll. Men så glad jag blev :) Därför provar jag nu att blogga från Iphonen. Se hur/om de går. Tänker mycket på designen också, och namnet. Nya tider, ny outfit, samma fylliga innehåll?